sandiieliie

 

 

 

Det är för min fina familj, mina vänner och min framtid som jag kämpar.

♥

 

Jag har kommit fram till fyra mål som jag ska uppnå inom 100 dagar (börjar räkna från måndag). Idag är det 17 veckor kvar till bröllopet och när dom där 100 dagarna gått är det bara 19 dagar kvar.

 

Mina mål.

• gå ner 10 kg ca 1kg/vecka

• minska 20 cm över magen (kärleks-handtagen)

• hålla kvar mina rutiner gällande maten och träningen

• våga gå ute i 'mini-shortsen'

 

Och så funderar jag på att hitta på en utmaning för mig själv som jag ska utföra någon dag under dessa 100 dagar och när jag klarat av det ska jag unna mig t.ex. en ansiktsbehandling, massage eller varför inte fixa naglarna till bröllopet på en salong? ;)

 

Får se om jag kommer på någon bra! / Sandiie

 

Hej,

Det har varit dåligt med uppdatering här pga att vårat internet inte har fungerat sedan det var strömavbrott för några dagar sedan. Träningen och maten har fungerat riktigt bra den senaste veckan och trotts att vi stoppat i oss onyttigheter har måttbandet minskat! :)

 

Jag har ändrat mina matvanor en anning:

Frukost Havregynsgröt och 3/4 dl osötade bär och 1 dl minimjölk till det tar jag 3 st omega tre kapslar.

Lunch/Middag 1 knytnäve (ca 100g) proteinrik kost - kött, fisk, fågel, skaldjur, ägg mm

1 knytnäve grova grönsaker - brocoli, blomkål, majs mm (istället för potatis, pasta eller ris)

1 handlflata sallad.

Mellanmål Naturdiet smoothie eller en Alevo shake

Kvällsmål Kesella med osötade bär, keso och grönsaker eller makgrill.

 

Största skillnaden är att jag utesluter BRÖD, PASTA, POTATIS & RIS och att jag äter VARTREDJE timme. :) Just för att jag äter så pass ofta har det vart enkelt att minska portionerna utan att jag känner mig hungrig.

 

Mina mått idag:

Byst 97cm

Midjan 89cm

Magen 109cm

Lår 64,7cm

Överarm 34,3cm

 

Och vågen står på - 2,6 kg sen jag vägde mig sist. :)

 

Jag har även tagit nya bilder idag som jag ska jämföra med bilderna jag tog förra månaden. Dock har jag inte bestämt mig ännu om jag ska lägga ut dom eller inte. Mår galet dåligt över hur jag ser ut och tycker det är riktigt jobbigt att bara ta bilderna. Men som sakt jag har inte bestämt mig än.

 

Har hunnit med en SVETTIG powerwalk på 40 minuter idag också. Kanske blir att ta en till senare. ;) Snart ska jag fixa mat och sen får vi se vad resten av dagen har att erbjuda!

 

/ Sandiie

Maten, den har alltid varit min största fiende men samtidigt en nära vän.

Händer något roligt firar vi med en god middag på en fin resturang, händer något jobbigt beställer vi hem pizza, köper en extra stor påse godis och hoppas att känslan på insidan ska bedövas.

 

Så länge jag kan minnas har min största drog varit maten, den har tröstat och den har straffat. Maten är mitt vapen. Hur jag än beteer mig får den mig att må dåligt. Mat och min hjärna passar inte ihop.

 

Jag önskar att jag kunde bryta detta mönster, istället för att 'trösta' mig med maten som ändå får mig att må sämre efteråt kunna åka till gymmet och köra tills jag inte orkar mer. Men återigen har mina dåliga vanor kommit tillbaka och jag kan bara hoppas att jag snart lyckas bryta mig loss.

 

Jag måste försöka ta tag i mig själv. I det här som får mig att skada mig själv hela tiden. Jag måste tillåta mig själv att börja leva. Börja tro på att jag förtjänar det.

 

 

 

Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera om hur det går med vikten,

länge sen jag la upp veckans invägning mm.

Och jag LOVAR att jag ska bli bättre på det.

Från och med imorgon ska denna viktblogg vara tillbaka!

 

Är det något spec. ni vill att jag ska skriva om?

Har ni några frågor?

Lämna en kommentar till detta inlägg så svarar jag! :)

 

PUSS / S

 

 

Jag & min sambo har sakt att under denna månad ska vi avstå ALL skräpmat. Inga goda nuggets från donken (även fast jag äter dom med äppelbitar istället för pommes), inga pizzor eller annat skräp. Fungerar bra om man bortser från att vi ätit kina mat engång. Tänkte ta detta steget längre och avstå godis, chips och andra snacks. Popcorn kommer jag behålla i mina skåp för dom kan man tillaga nyttigare hemma. ;)

 

Jag mår ofta dåligt efter att jag ätit godis, blir slö och får lätt huvudvärk så att avstå från skiten borde inte vara så himla svårt. Desutom har vi ju kommit igång med träningen på gymmet så bra så varför förstöra den med onyttigheter? Frukt och grönsaker är ju minst lika gott. :)

 

Så från och med nästa vecka ska jag utesluta godis, fikabröd och sånt 'äckligt'. Om någon fyller år kan man ju fika lite men man behöver inte en bulle och cola/fanta för att vara social med sina vänner! Jag har kommit till en punkt i livet där jag känner att JAG och MITT välmående är VIKTIGAST.

 

Nu ska jag mysa ner mig i soffan med min underbara karl och kika på Greys Anatomy. En ny säsong börjar ju idag! :) Ha en fortsatt bra kväll så skrivs vi imorgon. Puss / S

 

 

 

Dom här snyggingarna har legat med prislappen kvar i min garderob i 6 månader och bara väntat på att få komma ut och visa upp sig.

 

När jag började min viktresa hade jag TVÅ klädelseplagg som jag medvetet införskaffat i för liten storlek. Mål 1 var att komma i stuprörsjeansen i storlek 38 innan sommaren. Och idag testade jag dom, bälte behövdes till och med för att dom skulle sitta uppe ;p Lyckan är total och jag är så STOLT!

 

Nu är det bara att ge sig på mål 2 och det är att komma i skinnjackan som min fina pojkvän köpte till mig! I vår ska jag kunna ha den och så var det med det. :)

 

PUSS / S

                                  

Alla som känner mig vet att jag är stans största gottegris. I några dagar nu har jag vart sjukt sugen på godis fast samtidigt mått illa. Och idag bestämde vi att vi skulle köpa godis eftersom det ändå är lördag.. men hör och häpna. När suget blev som störst valde jag bort godis och åt äppelbitar istället.

Jag är sjukt stolt över mig själv. Poängtavlan visar Sandra 1 och Gottegrisen 0!
Nu ska vi fixa mat, vitlöksmarinerad kyckling, ris och fetaost sallad. PUSS / S

                           

Jag har satt upp ett mål, en milstolpe kan man säga. Var ju hos sömmerskan idag och när jag gick ut därifrån kändes det så galet bra. Jag är så peppad och har bestämt mig för att träna järnet och i mars/april ska jag gå tillbaka till sömmerskan och testa klänningen för att förhoppningsvis kunna ha den utan att sätta i korsettknytning i ryggen. (Y)

KÖR BARA KÖR!

Vaknade upp och insåg att snart har  halva januari passerat, vart tar dagarna vägen? Känns som jag äter, sover, är på praktiken, äter och sover och allt bara går om och om .. insåg också att då det snart är sista januari så ska jag ha uppnått mitt andra delmål.

Jag har inte ens kommit förbi mitt första. Vågen står helt stilla. FRUSTRERANDE! MEN jag vet att det ligger vissa hälsoperspektiv i bakgrunden som jag måste få ordning på INNAN jag kan gå ner i vikt. Mitt misstag var att lägga över ansvaret för min viktnedgång i någon annans händer.

JAG VET att ansvaret bara ligger hos MIG men för mig var det enkelt att sluta motivera mig själv då jag hade någon som sa 'jag lovar att du kommer nå ditt första delmål till nyårsafton, jag ska hjälpa dig' och nu sitter jag här .. känner mig enormt dålig som människa, stressad över att tiden går så fort och det känns som jag sitter fast på ruta ett och inte kommer någonstans.

Att jag blir sjuk hela tiden hjälper inte heller, man kanske ska ta med sig en spypåse och gå en lång powerwalk? (skämt! jag ska ligga stilla och vila och bli frisk.) MEN när denna vecka är över och magsjuke monstret lämnat mig ifred så finns det bara en som kan motivera mig och puscha mig frammåt. JAG!

Man kan komma med så många ursäkter och förklaringar men det ända rätta är att våga erkänna att man är feg, rädd eller lat. I mitt fall handlar det inte om att vara lat. Jag bär med mig en ständig oro, vad händer om jag gör så? Kommer jag bli hög eller låg? Hur mycket måste jag äta? Ska jag minska eller öka mitt insulin. Frågor bara jag själv kan svara på genom att testa mig fram, och vips så sitter jag livrädd i soffan och hoppas att någon annan ska tala om för mig vad jag ska göra.

Nej, nu sätter jag stopp för detta. INGEN ANNAN KAN GÖRA DETTA ÅT MIG. Bara jag kan fixa detta och jag började ju så bra. Jag måste bara fortsätta tro på att JAG kan och att JAG ska klara detta. Jag behöver ingen annan som talar om för mig att nu ska vi ut och gå eller nu ska vi simma.

Jag har klarat det hur bra som helst innan och jag ska göra det nu med. Stöd behöver man alltid men jag kan inte lägga över ansvaret på någon annan. Jag har tappat tron på mig själv, MEN jag vet att jag kan. Nu måste jag bara börja bevisa det för MIG SJÄLV igen.

Hej & hå nya, friska tag på MÅNDAG. / S

Jag har fått äran att dela min kamp med en PT, min alldeles egna och super motiverande PT heter Sibel och hon vet vad hon pratar om. Jag har inte mött en människa som lyckats göra mig så motiverad och villig att utsätta min kropp för hård fysisk träning. (kanske även en del psykisk.)

För mig är det super bra,
jag behöver en spark i baken vissa dagar och då är hon bara ett telefonsamtal bort och så är jag på banan igen. Fram till nyår kommer vi kämpa på för att jag ska nå mitt FÖRSTA delmål. :) Personligen är jag lite osäker men Sibel är övertygande när det gäller den saken. ;)

Det känns skönt att jag har någon som varit där jag är, någon som nästan håller mig i handen. Att jag har någon som kan pucha på lite extra när jag helst lägger mig ner och ger upp. För övrigt är det en fantastisk känsla när man bestämmt sig och man märker att INGEN kan ändra på ens beslut.

När man själv märker att en förändring påbörjats och att den gör en gott. Det är många bitar som faller på plats nu och jag gillar´t. :)

Ha en bra dag! puss / S

Jag har under många år sakt att jag ska gå ner i vikt, framför allt för att andra ska sluta snacka så jävla mycket skit och komma med sårande kommentarer. Jag har heller aldrig kyckats gå ner mer än nått kilo och sen har jag gått up allt + lite till igen. Men nu har jag insett att jag ska gå ner enbart för MIN skull.

Jag har fått en del elaka kommentarer den senaste tiden men märkt att jag tar inte åt mig. Det spelar ingen roll hur andra ser på mig, det viktiga är hur JAG ser på mig, hur jag mår. Jag tror på mig själv. Jag VET att jag kan klara detta och jag vet att min familj och mina vänner stöttar mig.

Tidigare levde jag i en värld där jag fick höra 'du kommer aldrig lyckas' 'jag tror på detta när jag ser det med egna ögon' mm. då var det lätt att ge upp. Varför skulle jag lyckas om ingen trodde på det, men viktigast av allt HUR skulle jag kunna lyckas när jag inte trodde på mig själv.

Idag står jag med starkare ben, jag tror på mig själv, jag vet att jag är värd det och jag har människor runt mig som stöttar mig fullt ut och tror på mig. Det här är MIN väg mot ett lättare & bättre liv.

Jag vill på förhand tacka alla som stöttar mig, som peppar mig och tror på mig.
Ni är guldvärda. ♥

/ Sandiie