sandiieliie

När man talar om för sina nära och kära att man ska gifta sig möts man av väldigt olika reaktioner. Av egen erfarenhet kan jag säga att vissa reaktioner klarar man sig utan.

Min familj har vart oerhört stöttande, kommit med tips och förslag för att göra VÅRAN dag till den finaste av minnen. Vänner har dragit upp statestiken över skillsmässor, blivit arga, undvikit oss, sakt upp kontakten och andra har vart så otroligt glada och förväntansfulla.

Vuxna i våran närhet har gråtit av glädje och hoppat av lycka. Medans andra gett en kalla handen. Mina 'svärföräldrar' är inte överlyckliga direkt. Som jag nämnt i tidigare inlägg vill dom hellre se Julian´s ex som hans fru.

Något som gör oerhört ont att få slängt i ansiktet, även något som sårar min blivande man enormt. MEN vill dom inte stötta oss behöver dom heller inte vara en del av vårat liv .. för oavsett vad dom säger eller gör så kommer Julian bli min man och jag hans fru!

När man planerar sin stora dag stöter man på en hel del hinder, det kan röra sig om praktiska saker inför bröllopet t.ex. bröllopstårtan ;) klänningar till tärnorna, till och med VEM/VILKA ska vara tärna/or? Föräldrar som sätter sig emot och gör ALLT för att förstöra eller vänner som inte förstår att oavsett vad dom gör så älskar vi varandra och vill vara med varandra.

Man ställs inför olika prövningar, förhållandet sätts på prov och någonstans mellan tyllkjolar, bordsdukar, inbjudningar och allt annat som lätt blir lite kaose inser man helt plötsligt att trotts vissa tvivel under vägens gång så är det här det ända rätta. Det är bara så här det ska vara. Bitarna faller på plats och man inser att man hittat hem.

Och så klart kommer frågan 'när kommer barnet/barnen' en fråga som kan vara oerhört jobbig. Vi vill ha barn, vi kommer skaffa barn. Men inte idag, inte imorgon och inte om 5 månader. Nu koncentrerar vi oss på bröllopet, att leva i nuet och bara njuta av varandra. (något som inte alla tycks förstå.)

Inte för att vi inte vill ha barn för det vill vi, kanske 5 stycken ;) Det som känns värst i vårat beslut att skaffa barn EFTER bröllopet är att ALLA verkar bli gravida nu. Nästan alla våra vänner har barn/är gravida/planerar barn. Och nästan varje dag får vi höra att NI MÅSTE skaffa barn nu. Då kan våra barn leka och bli bästa vänner och växa upp och skaffa barn samtidigt m.m.

Att se alla med sina gravidmagar och barnvagnar får oss att också vilja ha just det där barnet trotts kolik och vakna nätter. MEN våran tid kommer, EFTER bröllopet eller om 6 år. Det märks.

Idag lever vi med varandra, i våran lyckobubbla finns en blandning av glädje, förtvivlan, hopp, oro och
EN JÄVLA MASSA KÄRLEK!