sandiieliie

                               

Idag är det 2 år sen jag träffade min pappa. Under dessa 24 månader har vi pratat med varandra 8 gånger. Jag saknar min pappa, men inte Hasse. Jag hatar Hasse men älskar pappa.

Ilskan finns kvar sen sist, Besvikelsen har alltid funnits där men Sorgen är en ny 'kamrat' den gnager, river, klöser och värker i hela mig. Alla minnen, alla hårda ord, slagen, alkoholen. Allt sitter kvar inne i mig som ett varande sår. Men i hjärtat finns en så stark kärlek. För den där jävla Hasse som jag hatar kan stundvis försvinna och då kommer pappa fram. Det är pappa som gör det så svårt att släppa taget om Hasse.

Det är pappa jag saknar! ♥