RÄCKER DET ATT ÄLSKA NÅGON AV HELA SITT HJÄRTA?
copyright © .blogg.se 2011-08-24, 23:25:15 ♥ Vardag0 Kommentarer

Jag frågade julian nyss 'är det inte jobbigt att leva med någon som är sjuk?' jag fick till svar att det kan vara påfrestande men han älskar mig .. men hur länge räcker det att älska någon? Idag bröt jag ihop igen .. den senaste tiden har jag lätt för att gråta, ibland kommer det så plötsligt att jag inte vet VARFÖR jag gråter.

Innerst inne är det klart att jag vet .. men det kan komma över mig så fort att jag inte hinner med. Jag har alltid trott att jag har acepterat att jag är sjuk, just nu tyder allt på att jag är långt ifrån att ens erkänna för mig själv att jag aldrig blir frisk igen. På slutet har det kännts som att hela världen har vänt mig ryggen, sjukdommen drar ner mig i ett svart hål och jag vet varken ut eller in.

Allt som har med det stora D:et att göra får mig att vilja skrika. Jag HATAR den, avskyr min egen spegelbild och alla ärr efter nålarna. Jag hatar att jag aldrig blir som vem som helst som bekymmersfritt kan göra vad den vill, äta vad den vill .. allt utan att tänka innan.

Jag avskyr att ännu en sjukdom drar ner mig, krigar med det stora D:et .. det lustiga är att båda bryter ner mig, förgör det som engång var jag. Dom strider mot varandra men jobbar för samma sak ... att utplåna MIG. Jag hatar min kropp, mitt imunförsvar, allt som har med sjukdommen att göra.

Jag är rädd för min egen framtid, följdsjukdommar, att bli lämnad ensam och annat jävelskap. Jag är rädd för dom kommande månaderna med ständiga läkarbesök, kontroller, prover och telefonsamtal. Jag vill inte mer. Bara för EN DAG skulle jag vilja slippa detta. Byta liv med någon som kanske bara har lite magvärk ibland.

Jag är rädd för att gå och sova, tänk om jag inte vaknar igen? Jag är rädd för att vara vaken, rädd för att vara ensam. Jag har förvandlats till en osäker och rädd människa ... det är inte jag! :'(

Det är frustrerande, jag kämpar vidare och hoppas på att bli så pass frisk att jag kan leva ett ganska normalt liv. Imorgon ska jag upp i tid.. har telefontid med diab. sköterskan klockan elva. Då ska jag ha tagit lite prover innan så jag kan ge vissa svar till henne.

Kanske lika bra att försöka sova .. ?
Vi skrivs nog imorgon, puss / S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0