sandiieliie

Jag känner mig fångad i min egna kropp. Och jag är så trött på allt va dieter, kolhydrater, socker och träning heter. Jag vill bara kunna stoppa va fan jag vill i munnen, slippa tänka på vad jag stoppar i mig, hur mycket jag rör på mig. Jag hatar det här!

Jag har själv valt att gå ner i vikt, själv valt att kämpa för att nå mina mål genom att äta strikt och träna. Och det gör mig inget att det innebär att utesluta vissa saker, att tänka annorlunda. MEN att inte kunna äta/göra vad jag vill när jag vill pga att jag blir dålig stör mig!

Jag har sen 99 diabetes, jag har testat ALLT man kan tänka sig under dessa år och aldrig hittat en balans på kost, insulin och motion. Men sen en tid tillbaka har jag uteslutit kolhydrater ur min kost och vips så har hba1C:et blivit mycket bättre. (hba1C = ett test som visar hur blodsockret legat på ett genomsnitt dom senaste tre mån.)

Jag är en smörgåstjej, har svårt för att äta på morgonen och älskar att bara få ta en macka med nått gott pålägg. Men eftersom mitt blodsocker blir så mycket bättre när jag inte äter kolhydrater så avstår jag och petar istället i mig gröt och andra nyttigheter.

För det mesta är jag ok med det, jag vill ju leva länge och få barn. Men just nu är jag förbannad! Jag älskar snabbmackaroner och stekt korv, mackor, pannkakor med jordgubbssylt mm. men det känns inte som att det är värt att riskera framtida barn och min hälsa för det.

Det gör mig arg och ledsen att jag inte kan äta någonting utan att tänka på vad det är i, hur mycket insulin jag kan tänkas behöva. Att jag inte kan ta en cider med mina vänner en varm sommarkväll utan att behöva tänka, kolla blodsocker och ta sprutor. Jag vill bara vara frisk!!

Jag vill inget hellre än gå ner i vikt (är ju mitt i det och har kommit en bra bit!) MEN det känns verkligen hårt att inte kunna bortse från träning och nyttigheter utan att det ska straffa sig extra mkt. Tycker det är så orättvist att just min kropp valt att vara så sjukt omständig och svår!

jdshglkshgkgrbfksdglergfd!!! *arg*