sandiieliie

Maten, den har alltid varit min största fiende men samtidigt en nära vän.

Händer något roligt firar vi med en god middag på en fin resturang, händer något jobbigt beställer vi hem pizza, köper en extra stor påse godis och hoppas att känslan på insidan ska bedövas.

Så länge jag kan minnas har min största drog varit maten, den har tröstat och den har straffat. Maten är mitt vapen. Hur jag än beteer mig får den mig att må dåligt. Mat och min hjärna passar inte ihop.

Jag önskar att jag kunde bryta detta mönster, istället för att 'trösta' mig med maten som ändå får mig att må sämre efteråt kunna åka till gymmet och köra tills jag inte orkar mer. Men återigen har mina dåliga vanor kommit tillbaka och jag kan bara hoppas att jag snart lyckas bryta mig loss.

Jag måste försöka ta tag i mig själv. I det här som får mig att skada mig själv hela tiden. Jag måste tillåta mig själv att börja leva. Börja tro på att jag förtjänar det.