sandiieliie

Vaknade upp och insåg att snart har  halva januari passerat, vart tar dagarna vägen? Känns som jag äter, sover, är på praktiken, äter och sover och allt bara går om och om .. insåg också att då det snart är sista januari så ska jag ha uppnått mitt andra delmål.

Jag har inte ens kommit förbi mitt första. Vågen står helt stilla. FRUSTRERANDE! MEN jag vet att det ligger vissa hälsoperspektiv i bakgrunden som jag måste få ordning på INNAN jag kan gå ner i vikt. Mitt misstag var att lägga över ansvaret för min viktnedgång i någon annans händer.

JAG VET att ansvaret bara ligger hos MIG men för mig var det enkelt att sluta motivera mig själv då jag hade någon som sa 'jag lovar att du kommer nå ditt första delmål till nyårsafton, jag ska hjälpa dig' och nu sitter jag här .. känner mig enormt dålig som människa, stressad över att tiden går så fort och det känns som jag sitter fast på ruta ett och inte kommer någonstans.

Att jag blir sjuk hela tiden hjälper inte heller, man kanske ska ta med sig en spypåse och gå en lång powerwalk? (skämt! jag ska ligga stilla och vila och bli frisk.) MEN när denna vecka är över och magsjuke monstret lämnat mig ifred så finns det bara en som kan motivera mig och puscha mig frammåt. JAG!

Man kan komma med så många ursäkter och förklaringar men det ända rätta är att våga erkänna att man är feg, rädd eller lat. I mitt fall handlar det inte om att vara lat. Jag bär med mig en ständig oro, vad händer om jag gör så? Kommer jag bli hög eller låg? Hur mycket måste jag äta? Ska jag minska eller öka mitt insulin. Frågor bara jag själv kan svara på genom att testa mig fram, och vips så sitter jag livrädd i soffan och hoppas att någon annan ska tala om för mig vad jag ska göra.

Nej, nu sätter jag stopp för detta. INGEN ANNAN KAN GÖRA DETTA ÅT MIG. Bara jag kan fixa detta och jag började ju så bra. Jag måste bara fortsätta tro på att JAG kan och att JAG ska klara detta. Jag behöver ingen annan som talar om för mig att nu ska vi ut och gå eller nu ska vi simma.

Jag har klarat det hur bra som helst innan och jag ska göra det nu med. Stöd behöver man alltid men jag kan inte lägga över ansvaret på någon annan. Jag har tappat tron på mig själv, MEN jag vet att jag kan. Nu måste jag bara börja bevisa det för MIG SJÄLV igen.

Hej & hå nya, friska tag på MÅNDAG. / S