sandiieliie

Jag kan inte sova så det var lika bra att kliva upp,
det ligger något och pyser under ytan. Jag kan inte sätta fingret på VAD,
jag minns inte ens när jag mådde så här bra i mig själv senast.

Kanske är det just det, jag är inte van med känslan att må så här,
känna så här .. därför trycker det i bröstet, river & sliter liksom.
Kanske är det allt som kommit fram, hur saker och ting blivit mellan mig och b.

Hur som helst tänker jag inte låta NÅGOT/NÅGON förstöra det jag håller på att bygga upp.
Alla bitar börjar falla på plats och ä n t l i g e n känner jag att jag gör något bra för MIN
egen skull. Jag har insett att jag har rätt att leva livet fullt ut och helt enkelt sluta straffa mig själv.

Vägen mot min målvikt har redan nu gett mig nya insikter och steg ett och två är avklarat.
1. Jag gjorde mig av med ett beroende, coca-colan.
2. Jag har börjat säga ifrån, jag låter inte energi-bovar ta mer av mig.
Steg 3 har jag inte kommit fram till ännu men det känns som att jag är på väg mot det.


Tidigare fick människor jag trodde var mina vänner mig att känna skuld inför bröllopet, mitt val av livskamrat. Som att det var bättre förut, innan jag blev den där glada Sandra igen. Det kan väl ändå inte kallas vänskap? I början av detta år hade jag två människor i mitt liv, som stod mig väldigt nära. Jag trodde då att vi skulle vara vänner flera år framöver, men så friade julian och allt har ändrats.

Inte till det negativa, jag har verkligen insett vilka som är RIKTIGA vänner, vad som är ÄKTA och det kommer jag ha med mig hela mitt liv. Oavsett vad som händer mellan mig och julian i framtiden. Sen finns så klart den där besvikelsen, jag trodde ju aldrig att det skulle bli så här. Men som jag mår nu så måste det betyda att allt som hänt bara varit till det bättre?

Alla dåliga upplevelser som nu blivit minnen har fått mig att inse (och uppskatta) när jag har något bra. Det kan jag tacka alla idioter som funnits i mitt liv för och alla underbara människor som fyller mitt liv med glädje idag. Vilket uppvaknande va? ;)

Redan känns det lite lättare i bröstet, kanske var det där tryckande bara något jag behövde ha sakt, eller skrivet. Nu ska jag iallafall göra frukost. Koka ägg, bre mackor och göra en STOR kanna te och mysa ner mig i soffan med ljus och en film.

Resten av dagen är så oplanerad den kan bli, skönt & behövligt. Febern finns kvar och halsen ömmar men näsan är tillbaka och det jublar vi för. :D Hoppas ni alla får en bra lördag (om ni ens orkat läsa så här långt ner!!) Kanske skrivs vi senare annars gör vi det imorgon. :)

puss puss / S